Det orättvisa är det mest demokratiska

Vänner! Här kommer tidernas mest okontroversiella uttalande – vi gillar demokrati, att medborgarna är delaktiga i att bygga samhället och att det finns en närhet mellan politiker och dess väljare. Eller… låt oss refrasera: Det borde vara den mest självklara ståndpunkten men så slår vi upp dagens DN och så vet vi inte riktigt längre. 

”Ingen rättvisa i kulturskolan” är rubriken på dubbeluppslaget i kulturdelen. Vi kan läsa att ”Den kommunala musikskolan är en hörnsten i den svenska musikkulturen med närmare 350 000 elever på plats varje vecka. Men det saknas skolpeng, tillsynsmyndighet och organiserad samordning av kulturskolorna. Orättvisorna blir extra tydliga om man jämför barn som har turen att bo i till exempel Bollnäs, som i dag utses till Sveriges bästa kommun när det gäller kultorskolor – och barn i Torsås kommun som Sveriges musik- och kulturskoleråd (Smok) betraktar som den sämsta.”

När man skriver om sånt här måste man alltid lägga in tusen brasklappar om att man tycker att kultur är bra, är för barns utveckning osv. Låt oss vara tydliga: Det här handlar inte specifikt om kulturskolan och vi har absolut inget emot den verksamheten. Tvärtom. Men vi är mer än bekymrade för hur svag känslan för det kommunala självstyret är. Eller för att bli ännu tydligare – känslan för lokaldemokrati. Det är ju faktiskt det det handlar om.

Att det finns skillnader mellan olika kommuner är en bra sak – det betyder nämligen att de val vi gör till kommunfullmäktige är meningsfulla och att vi kan påverka vår närmiljö. Det är alltså inte främst orättvisa utan ett uttryck för fungerande lokaldemokrati att kulturskolorna skiljer sig åt. Vi har aldrig riktigt förstått varför ropen om att allt ska vara precis likadant är så högljudda. Och vad lika-ivrarna har tänkt sig. I artikeln kritiseras Arjeplog för att inte ha någon kulturskola alls. Vi kan ju börja med att påpeka att det inte är en lagstadgad uppgift för kommunerna att ha en kulturskola. I Arjeplogs fall kan det också vara en rimlig prioritering då det i hela kommunen bor ca 3000 personer och endast några få av dessa är mellan 7-15 år. Det blir väldigt, väldigt dyrt att ha en hel verksamhet för dessa. Då skulle man behöva prioritera bort något annat inom t.ex. skola, äldreomsorg eller socialstöd. Och nu kommer vi till kärnan med varför det är så bra med lokaldemokrati – det är fullt rimligt att invånarna i Arjeplog får vara med och bestämma om man ska prioritera hemlagad mat till de äldre eller kulturskola till barnen. Det är också helt rimligt att dessa prioriteringar kan skilja sig åt mellan olika dela av landet med diametralt skilda förutsättningar.

Att DN dessutom ojar sig över att det saknas tillsynsmyndighet. Vad fan är det? Ska man ha en statlig tillsynsmyndighet utan ett uppdrag? Vi tar oss för våra byråkratpannor.

Nå, vi står fast vid att demokrati är en bra sak och att de människor som använder sig av den kommunala verksamheten också ska kunna vara med och bestämma om hur den ska utformas och hur man ska prioritera. Hoppas många av er är med oss!

Annonser
Det här inlägget postades i hela Sverige ska leva, kommun, Media, offentlig sektor och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Det orättvisa är det mest demokratiska

  1. Dan Munter skriver:

    I all hast och utan att riktigt tänkt så noga på saken: Nja. Var gränsen för det kommunala självstyret ska gå är en öppen fråga och inte måste ”känslan för lokaldemokrati” bli för svag i den stund staten tvingar kommunerna att provida barnen vissa möjligheter eller om de skulle tvingades ta emot flyktingar. Detta ska de de i så fall få öronmärkta pengar för. Vissa verksamheter är så viktiga att vi inte ska lämna det till kommunerna att kunna prioritera bort dessa verksamheter. Typiskt skulle detta röra sig om just saker som har med barn att göra. Orsaken till att just barnens verksamhet borde vara extra reglerad med ett högt golv och – faktiskt – eventuellt även ett relativt lågt tak är idén om jämlika möjligheter och att vi ska konkurrera på maximalt lika urpsrungsvillkor. Det är en av de viktigaste principenerna vi har i en liberal demokrati och det som sedan (i viss mån) legitimerar ojämlikhet i utfall. Alla barn som vill ska kunna idrotta, musicera, spela teater och utbilda sig på ungefärligt lika villkor då detta är en viktig del i att som vuxen kunna blomstra, bli socialt kompetent, konkurrera om social prestige och ekonomisk makt. Detta ska därför i så liten utsträkning som möjligt vara en fråga om vilka föräldrar man råkar ha eller vilken kommun man råkar växa upp i.

    Finns det en redig kommunal musikskola som alla inbjuds delta i kommer utfallet bli ett helt annat än om föräldrarna måste kontakta den privata pioanolärarinnan på orten. Vilken typ av föräldrar som kommer göra det är uppenbart – och så har den sociala skiktningen påbörjats där barn från vissa typer av hem lär sig fler saker och bereds fler livsval än de från andra typer av hem. Det är ett för högt pris, tror jag.

    • chockadochorolig skriver:

      Vi har som sagt inte ngt emot kulturskolor och du har säkert rätt i din socioekonomiska slutkläm. För oss handlar det här främst om två saker:

      1. Bilden av kommuner
      2. Alternativkostnad
      3. Likalikalika

      1. Det finns ingen lagstiftning om kulturskola. Det kan man tycka att det borde finnas och man kan argumentera för det men nu är det som det är. DNs artikel (som inte publ. på ledarplats eller är argumentativ till sin karaktär) insinuerar att de kommuner som inte har en kulturskola har gjort fel. Detta är typiskt för kommunens roll i debatten – ständiga slagpåsen utan att någon ser till…
      2. Alternativkostnaden. Kommunerna har en otroligt bred verksamhet och det som är lagligen tvingande bör naturligtvis prioriteras. Därefter kommer allting annat. Beroende på hur situationen ser ut i kommunen kan olika prioriteringar göras. Många av dessa prioriteringar görs bäst på lokal nivå där man känner förutsättningarna. Det är inte alltid så lyckat att sitta i stockholm och bestämma hur många som ska få spela tvärflöjt och hur många som ska satsa på fiol i Vilhelmina. Men visst är det finns det ett godtycke krin vad som ska vara nationellt reglerat och vad som ska bestämmas lokalt. Att lagstifta och betala för kulturskolan från nationell nivå har dock aldrig varit aktuellt.
      3. Det här med hur man tänker sig att allt ska vara lika tycker vi är en intressant och märklig tanke. Hur ska det kunna bli lika när förutsättningarna är så olika? Och ska det vara lika till varje pris – kan det inte vara bättre om man kan anpassa verksamheten till så som det lokala behovet ser ut?

      • Dan Munter skriver:

        Tror att våra positioner är förenliga. Jag tycker inte kommunerna gör fel utan staten som låter dem bestämma över saker de inte borde bestämma över.

  2. Mason skriver:

    Rättvisa och demokrati är abstrakta begrepp, och användbara utifrån argumentativ ståndpunkt. Demokrati har vi aldrig haft. Vi har representativ demokrati som riktigt riktigt kortfattat går ut på att en gång vart fjärde år tävlar ett antal människor genom olika löften / offentliga ambitionsnivåer om våra röster för rätten att få representera väljarunderlaget när de sitter i möte med sina kollegor inom politiken. Det kan låta ovidkommande, men det är en stor skillnad på demokrati och representativ demokrati.

    Kulturpolitik är till sin natur ytterst besvärlig att föra fram via representativ demokrati, då allmogen knappast röstat för Rauol Wallenberg ‘skulpturerna’ i Stockholm, Calle Örnemarks ”Jätten Wist” utanför Huskvarna, glasskulpturen på Sergels Torg, Strinbergsskulpturerna på Värnamo torg (där grisen regelbundet beklädes med pizzasallad på skallen), eller ”Getgubben” på Båstad torg.

    Denna sortens godtyckliga – eller kanske ett bättre ord är ‘tur’ – att få kultur distribuerad till sig via gällande kulturpolitik kan t ex leda till att Ystad har en opera, och nämnda Arjeplog har ingen. Boende i Arjeplog betalar dessutom skatt för kulturkapital som i huvudsak är koncentrerad till storstäder.

    Jag har inget att invända. Jag tror bara att ni överskattar människors tro på att de kan förändra sina liv och sina villkor genom att ifrågasätta status quo – eller det ni kallar för ”känslan för lokaldemokrati”. Själv kan jag inte erinra mig att någon i beslutsfattande position uppvaktat sina väljare mitt i en mandatperiod och bett om en utvärdering av deras jobb.

    MVH

    ‘Mason’

    • chockadochorolig skriver:

      Vi trodde att demokrati var den överordnade rubriken där direktdemokrati och representativ demokrati.
      Visst är det svårt att med kulturpolitik. Håller med helt med dig på den punkten.
      Kanske överskattar vi människors vilja och förmåga att förändra sina liv. När vi förfasas över den bristande känslan för det kommunala självstyret syftar vi främst på samhällsjournalister, t.ex. DNs, och debattörer som vi har högre krav på än vad de lever upp till.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s